French Realist/Impressionist Painter, 1832-1883 The roughly painted style and photographic lighting in these works was seen as specifically modern, and as a challenge to the Renaissance works Manet copied or used as source material. His work is considered 'early modern', partially because of the black outlining of figures, which draws attention to the surface of the picture plane and the material quality of paint. He became friends with the Impressionists Edgar Degas, Claude Monet, Pierre-Auguste Renoir, Alfred Sisley, Paul Cezanne, and Camille Pissarro, through another painter, Berthe Morisot, who was a member of the group and drew him into their activities. The grand niece of the painter Jean-Honor?? Fragonard, Morisot's paintings first had been accepted in the Salon de Paris in 1864 and she continued to show in the salon for ten years. Manet became the friend and colleague of Berthe Morisot in 1868. She is credited with convincing Manet to attempt plein air painting, which she had been practicing since she had been introduced to it by another friend of hers, Camille Corot. They had a reciprocating relationship and Manet incorporated some of her techniques into his paintings. In 1874, she became his sister-in-law when she married his brother, Eugene. Self-portrait with palette, 1879Unlike the core Impressionist group, Manet maintained that modern artists should seek to exhibit at the Paris Salon rather than abandon it in favor of independent exhibitions. Nevertheless, when Manet was excluded from the International exhibition of 1867, he set up his own exhibition. His mother worried that he would waste all his inheritance on this project, which was enormously expensive. While the exhibition earned poor reviews from the major critics, it also provided his first contacts with several future Impressionist painters, including Degas. Although his own work influenced and anticipated the Impressionist style, he resisted involvement in Impressionist exhibitions, partly because he did not wish to be seen as the representative of a group identity, and partly because he preferred to exhibit at the Salon. Eva Gonzal??s was his only formal student. He was influenced by the Impressionists, especially Monet and Morisot. Their influence is seen in Manet's use of lighter colors, but he retained his distinctive use of black, uncharacteristic of Impressionist painting. He painted many outdoor (plein air) pieces, but always returned to what he considered the serious work of the studio. Manet enjoyed a close friendship with composer Emmanuel Chabrier, painting two portraits of him; the musician owned 14 of Manet's paintings and dedicated his Impromptu to Manet's wife. Throughout his life, although resisted by art critics, Manet could number as his champions Emile Zola, who supported him publicly in the press, Stephane Mallarme, and Charles Baudelaire, who challenged him to depict life as it was. Manet, in turn, drew or painted each of them.  Related Paintings of Edouard Manet :. | Olympia | Claude Monet Working on his Boat in Argenteuil | a bar at the folies bergere | Emmanuel Chabrier | Kearsarge at Bologne |
Related Artists:
Miguel Ximenez
painted Saint John the Baptist; Saint Fabian and Saint Sebastian in 1494
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Alphonse Asselbergs
Belgian, 1839-1916